Nytt spännande läsår! 10 dagar kvar till dagen D!

Sommarlovet har närmat sig sitt slut och funderingarna kring skolan kommit närmare ytan senaste dagarna, visserligen tänker jag ofta pedagogik och IKT likväl som jag andas ;)

Men denna sommar har jag inte grottat in mig helt i den roliga delen av arbetet, utan också tagit ordentlig med tid tillsammans med barnen =)

Har läst en del pedagogisk litteratur, men blandat friskt med skönlitteratur, bland annat betat av några av Fredrik Backmans böcker som jag velat läsa länge.

Har också läst Patricia Diaz "Formativ bedömning med digitala verktyg", "Att bedöma och sätta betyg" av Grettve, Israelsson & Jönsson, "Ledarskap i klassrummet" av John Steinberg och just nu läser jag "I normens öga" från Friends.

Och såklart! Jag har ju läst min egen bok, från pärm till pärm, för att korrekturläsa och känna flytet innan det var dags för tryck.
Boken kommer den 19 augusti från Natur & kultur och jag längtar tills jag får den i handen =)

Under kommande läsår kommer jag fortsätta som förstelärare i digitala verktyg på Södermalmsskolan och ser framemot att sätta tänderna i Office 365 som ska implementeras i verksamheten. Många nya funktioner som jag redan börjat pillra med. (Nörden i mig älskart ;))









Har också en hel del föreläsningar att se framemot;
Bokmässan

Skolforum

Så funkar det

Conductive NOkonferens 

Hoppas att vi ses i höst!!

Vad har vi? Nu kör vi!

//Camilla, 10 dagar kvar till den bästa dagen: eleverna och boken kommer ju samma dag! Iiiiihhh!

Hej då Vittra Telefonplan! Tjenixen Södermalmsskolan!

Har vinkat adjö till Vittra Telefonplan, vemodigt men med ett stort bagage av lärdomar med mig.

När jag började på Vittra Telefonplan ansåg jag mig vara en ganska bra lärare och redo för nya utmaningar, och jisses vilken resa det blev!

Har lärt mig sjukt mycket av mina närmaste kollegor och vill tacka framförallt Frida Monsén för att alltid ha en pedagogisk twist i bakfickan, Fredrik Birath för att han ställer de där kloka funderarfrågorna, Robbie Graham för att vara min psykiska solstråle och lugn samt Mariah Fredlander för sitt sinne för omtänksamhet och struktur. Sist men inte minst Jannie Jeppesen som alltid trodde att jag skulle fixa nästa utmaning och puttade mig uppåt, utåt.
Med dessa pedagogers hjälp och nyfikenhet gick jag utanför min comfortzon gång på gång och har utvecklat sidor jag inte trodde behövde utvecklats.

Och kidsen! Vilket gäng det finns på Telefonplan. Lika galna som sina pedagoger och som hängde med i alla svängar och nya pedagogiska knep som vi trodde på. Läsa, diskutera, planera, testa, utvärdera, diskutera, strukturera, testa igen!

Nyfikna föräldrar som har trott på oss i nystarten av skolan och som stöttat, utmanat och engagerat sig!

Och alla fina kramar, ord, mail som har kommit från elever och föräldrar inför och efter avslutningen, det värmer!

Tack tack tack!

Efter sommaren kliver jag in som förstelärare i digitala verktyg på Södermalmsskolan i Stockholm och jag ser fram emot att få möta nya utmaningar, pedagoger och elever för att se vilka sidor som nu kommer att utvecklas.


Förbereder mig med att läsa lite litteratur, funderar kring sociala strukturer, organiserar ny hemsida till eleverna, testar lite verktyg men framförallt så vilar jag upp mig  =D


//Camilla, tacksam över allt roligt som händer.

Att vara eller icke vara....

Att gå på sommarlov lämnar ett sting av melankoli.
Eftersom att rollen som pedagog präglas av möten, möten som kan variera i karaktär.

Ett läsår är fyllt av aha-ögonblick, hopplöshet, glädje, sorg, stolhet, envishet, jävlaranamma, ivrighet, tankfullhet, aprolighet, nyfikenhet, besvikelser, harmoni, lycka, oro, ilska, ansvar, förvåning och upprymdhet. Ibland får jag känslan av att soundtracket till en lärares arbetsdag är Per Gessle som sjunger “För här kommer alla känslorna på en och samma gång”

Jag tror att alla dess känslor är en del av veden till en pedagogs driv, man forsar med i strömmen och upplever allt detta tillsammans med eleverna.

"Tillsammans med eleverna befäster vi kunskap med hjälp av dessa känslor, och känslorna uppstår när vi befäster kunskap."

Att befinna sig i denna känslomässiga bergochdalbana och vinka ett känslomässigt hejdå plötsligt en dag i juni…

Hur det blir tyst runtomkring och karusellen har slutat snurra.


Man njuter av tystnaden samtidigt som ett sug efter storm kommer sakta men säkert smygandes i augusti.

//Camilla, känner sig fylld av känslor

30 år senare, Vad vill du bli lilla vän?

Av en slump ramlade jag på denna dokumentär...
...det var som om jag föll tillbaka ca 25 år i tiden när jag insåg vilken skatt jag hittat.

Jag kommer ihåg att jag gick i 5:an eller 6:an och vi spelade kula bakom skolgården, denna dag var en lite annorlunda dag. My´s pappa var med i skolan för att filma sin dotter och några av hennes vänner i vår klass. My berättade att hennes pappa hade påbörjat en film om livet och att han skulle filma då och då under deras liv och att det skulle bli en film när hon blev stor.

Vi tyckte att det var jättespännande! Inte bara att det filmades (det var ju inte så vanligt på den tiden) utan att det skulle bli en film långt in i framtiden! Tanken svindlade!

Åren gick och jag flyttade ifrån den stadsdelen, men tänkte faktiskt då och då på om det faktiskt blev någon film, det som ger mig gåshud är att jag faktiskt tänkte på det av slump förra veckan utan att då ana att denna skatt hade funnits sedan 9 Januari 2014 på Svt.

Tänk att någon bestämde sig 1984 att jag ska göra en film som ska vara klar om 30år, hela tiden utgå ifrån funderingar kring hur man tror att livet ser ut då och att hela tiden, med jämna mellanrum ställa samma fråga; Hur ser ditt liv ut 2014? Och nu finns facit!

Ulf von Strauss gjorde det.

Att bara lyssna på Ulf´s introduktion till filmen ger mig en kittlande, svindlande känsla.

"Det skulle helt enkelt handla om tidens gång och språng. Det mest triviala, det mest gåtfullt ogripbara."

Underbart!

Fundera själva vart ni var för 30år sedan och vilka tankar kring livet ni hade?
Ställ frågan till era elever och diskutera livets gång, vad påverkar våra livsbeslut? Vad är det som gör att vi tänker om ibland? Och vilka beslut och värderingar håller vi fast vid? Finns det några personlighetsdrag som vi inte tänkte så mycket på då som kommer fram mer nu? Om vi tittar tillbaka på det lilla barnet, hade vi velat fått något speciellt berättat för oss?

Dokumentären "Efter den tid som flytt" finns bara kvar på Svt till den 8 Februari 2014, men jag hoppas att den blir tillgänglig igen i framtiden. Framtiden har ju precis börjat! Den är äntligen här.

Se den! Den är fantastisk, gripande, rolig och förunderlig!
Och inte bara för att jag själv fick se vad som hände mina skolkamrater senare i livet, skulle ni av en slump läsa detta så får ni virtuell kram!
Och tack Ulf för att filmen blev klar!

//Camilla, ler när hon ser sig själv i bakgrunden och tänker på det lilla barnets drömmar =)

"Barndom"