...det var som om jag föll tillbaka ca 25 år i tiden när jag insåg vilken skatt jag hittat.
Jag kommer ihåg att jag gick i 5:an eller 6:an och vi spelade kula bakom skolgården, denna dag var en lite annorlunda dag. My´s pappa var med i skolan för att filma sin dotter och några av hennes vänner i vår klass. My berättade att hennes pappa hade påbörjat en film om livet och att han skulle filma då och då under deras liv och att det skulle bli en film när hon blev stor.
Vi tyckte att det var jättespännande! Inte bara att det filmades (det var ju inte så vanligt på den tiden) utan att det skulle bli en film långt in i framtiden! Tanken svindlade!
Åren gick och jag flyttade ifrån den stadsdelen, men tänkte faktiskt då och då på om det faktiskt blev någon film, det som ger mig gåshud är att jag faktiskt tänkte på det av slump förra veckan utan att då ana att denna skatt hade funnits sedan 9 Januari 2014 på Svt.
Tänk att någon bestämde sig 1984 att jag ska göra en film som ska vara klar om 30år, hela tiden utgå ifrån funderingar kring hur man tror att livet ser ut då och att hela tiden, med jämna mellanrum ställa samma fråga; Hur ser ditt liv ut 2014? Och nu finns facit!
Ulf von Strauss gjorde det.
Att bara lyssna på Ulf´s introduktion till filmen ger mig en kittlande, svindlande känsla.
"Det skulle helt enkelt handla om tidens gång och språng. Det mest triviala, det mest gåtfullt ogripbara."
Underbart!
Fundera själva vart ni var för 30år sedan och vilka tankar kring livet ni hade?
Ställ frågan till era elever och diskutera livets gång, vad påverkar våra livsbeslut? Vad är det som gör att vi tänker om ibland? Och vilka beslut och värderingar håller vi fast vid? Finns det några personlighetsdrag som vi inte tänkte så mycket på då som kommer fram mer nu? Om vi tittar tillbaka på det lilla barnet, hade vi velat fått något speciellt berättat för oss?
Dokumentären "Efter den tid som flytt" finns bara kvar på Svt till den 8 Februari 2014, men jag hoppas att den blir tillgänglig igen i framtiden. Framtiden har ju precis börjat! Den är äntligen här.
Se den! Den är fantastisk, gripande, rolig och förunderlig!
Och inte bara för att jag själv fick se vad som hände mina skolkamrater senare i livet, skulle ni av en slump läsa detta så får ni virtuell kram!
Och tack Ulf för att filmen blev klar!
//Camilla, ler när hon ser sig själv i bakgrunden och tänker på det lilla barnets drömmar =)
"Barndom"