lördag 26 september 2015

Molnet - Förskolans förhållningssätt till digitala verktyg.

Tobias Gyllensvärd, Anna Stigsdotter och Karin Sönnerås samtalar kring förhållningssätt kring digitala verktyg i förskolan.

Sammanfattning av samtalet:
  • Det är viktigt att man ser till att det finns en digital plan i förskoleområdet, detta för att det ska bli en jämn nivå oavsett vilken avdelning som barnen börjat på.
  • Användningen av surfplattorna varierar, någon tycker att det kan dra uppmärksamheten från andra lekar så de har ett rum där surfplattorna ligger tillgängliga när det passar, andra har surfplattorna alltid tillgänglig oberoende av rum.
  • Att inte hamna i ett appträsk, att se till att de fokusapparna 4-5st som används just nu endast finns tillgängliga, det ska finnas en tanke bakom varje app som används i barngruppen.
  • Att se till att förskolorna delar med sig av goda, enkla exempel. Ta del mellan avdelningar och grannförskolor för konkreta, pedagogiska tips. Det gäller all pedagogik; Utomhuspedagogik, skapande, kreativitet såväl som digital teknik. Tänk så mycket lättare det blir när vi kan dela med oss av goda exempel.
  • Variation. Viktigt att varje barn får en bra variation under sin vecka. Att inte bara bygga lego eller använda surfplatta.
  • Ett förhållningssätt att ta till vara på är; Det är vi som ska lära barnen, inte surfplattan! Se till att vara närvarande utan för den skull störa barnets kreativa process.
  • Att låta barnen gå från att vara konsument till producent. Låta eleverna skapa sina egna filmer.
  • All personal behöver fortbildning, när det kommer nya saker går det inte att bara kunna det. Man måste få tid till reflektion, diskussion och bearbetning för att ta till sig nya saker.

//Camilla, tycker att förskolan är en underbar plats! Tänk att få vara barn av i dag.

Molnet - distansundervisning?

I molnet pratades om distansundervisning.

Varför är "folk" så skeptiska till det?

Hur arbetar de? Och är det så att eleverna lämnas själva i sitt eget lärande?

På scenen samtalade Mats Östling från Johanna Fors från Korrespondesgymnasiet i Torås kommun.

Eleverna på gymnasiet kommer från ca 170 olika kommuner, folkbokförda i Sverige, men befinner sig inte alltid i Sverige pga av olika omständigheter.
Det finns elever som utövar elitidrotter i andra länder, föräldrar som reser mycket i sitt arbeta med sina familj eller som av psykiska eller fysiska skäl inte har möjlighet att närvara på vanlig skola. Eftersom att de då har sin undervisning via distans, så har de ändå sin fasta punkt i undervisningssammanhang.

Johanna ser distansundervisning som ett verktyg för elever att fortfarande få en "vanlig" skolgång, men som är anpassad till elevernas behov av närvaro, inlärningshastighet och inhämtning av tidigare kunskaper. 

Det finns en liten grupp av elever som behöver få ett mer effektivt sätt att läsa in sina studier och de finns de som av olika anledningar har en del att hämta igen. Skolan har lättare att bryta fasta strukturer då tid, plats och schema inte styr varje elevs individuella kurs.
Hon ser att med hjälp av digitala verktyg lämnas inte eleven till självstudier bara för att det är på distans, utan lärarna är högst tillgängliga och eleverna kan också välja att komma till skolans fysiska lokaler även om undervisningen fortfarande är nätbaserad.

Genom att använda sig av GAFE i samspel med eleverna kan varje lärare följa sina elevers process och hela tiden vara där med den formativa feedbacken så att lärandet kan sätta fart.

”Långt bort men nära” - Johanna Fors

Saker som kan vara problematiska: 
  • De digitala läromedlen! Lärarna på skolan producerar ofta egna material för att få ut det som de behöver till sina elever, då de hittills inte hittat något som samspelar bra med deras undervisning.
  • Utmaningen i att politiker och forskare har ett förutfattad mening om att distansundervisning generellt är en reservplan, inte ett förstahandsalternativ. Att det helt enkelt inte kan vara lika bra.
  • Socialt sampel? Hur får eleverna den sociala kompetens de behöver? De har gjort en undersökning, som de sedan jämfört med skolverkets undersökning kring vilka yrkesval som gör senare i livet efter gymnasiala studier. Vad de kunde se initialt är att det inte finns några tydliga skillnader.
  • Fysiska moment; Vissa delar av kursplanerna kräver närvaro, t ex är det en utmaning i de naturvetenskapliga ämnena hur de tillgodogör laborationsmomeneten.


Frågor som dök upp i mitt huvud när jag lyssnade var; Om vi ska anpassa vår undervisning, vilka hinder utgör vårt schema? Hur får till anpassningar för de elever som tappat delar av sin undervisning när livet fortsätter i små block på skolan?

//Camilla, funderar vidare på de digitala strukturer som finns.

Kreativitet och tillit

"Att skapa lust och kreativitet i skolan" med Elin "Grynet" Ek & Beppe Singer

Elin och Beppe presenterar sina böcker "Jag grejar, alltså finns jag" och "Beppe testar"

Deras vision är att alla ska få använda sin kreativitet för att tro på sig själv, att våga uttrycka vem man är och skapa nyfikenhet. Att de ska vara nyfikenhetens ambassadörer och kreativitetens skyddsänglar.

När man sitter och lyssnar på dessa två, så sitter man bara och nickar, de berättar om bakgrund och hur de ser på lärandet och jag själv känner att jag kan bara hålla med.

För mig handlar det om relationer.

Att låta barn vara kreativa inom givna ramar, men med full tillit om att de kommer att skapa sin bildning om jag är tydlig med mål och syfte utan att för den skull hämma deras kreativitet.

Att inte låta betyg hämma lust, kreativitet och nyfikenhet för att man själv som lärare blir stressad över allt stoff man ska hinna med. "Att genuin nyfikenhet går till att tävla om betyg" som Beppe sa.

Om man man nu har ett stoff att gå igenom, varför inte låta eleverna använda sin egen kreativitet eller uttrycksform för att nå dit? Att inom givna ramar använda sina intressen så att man finner lusten kring lärandet! Inspirera kring att våga ta plats och inse att om eleverna vill lära sig något, så gör de det. Det man tycker är roligt blir man bra på!

För Beppe var räddningen en lärare som fångade honom med empati, som såg honom i ögonen, skapade en relation och som litade på att hans nyfikenhet och kreativitet skulle föra honom framåt, som stärkte hans självförtroende.

Relationer är viktigt!
Allt blir så himla mycket enklare om man har en god relation med sina elever, åt båda hållen.
Eleverna förlitar sig på och känner sig trygga när de har en god relation med sina lärare och vi lärare får en enklare undervisningssituation om vi har goda relationer med våra elever, då de har förtroende för hur vi undervisar.

"Drömmar är svåra att bygga, men lätta att krossa" - Beppe

//Camilla, ska undervisa med empati i hjärtat och pedagogik i hjärnan för att inge självkänsla, självförtroende och bildning till sina elever.

Ett utdrag ur föreläsningen;



måndag 14 september 2015

NO NO eller kampen om tiden...

Har funderat mycket kring tid senaste åren....

I föränderlig tid
Tidsåtgången att sköta sitt arbete har förändrats och det är svårt att sätta fingret på vad det är som skiljer från förr. Är själv inne på år 14 som lärare och jag märker stora förändringar i "vad jag gör", "hur jag gör" och "varför jag gör" Många av er som läser vet att jag är en stark IT-förespråkare men som är mån om att det pedagogiska är nummer ett och användningen av IT är till för att stärka det.

Och för att spara tid.

Men spar det verkligen tid?
Jag upplever att med digitaliseringen har vi också skapat ett helt nät av regler och "du måste göra såhär" i takt med att IT har tagit större plats.

Tänk er in i detta scenario, som är på riktigt, för ca 10 år sedan;
Jag har haft NOlektion med en klass, närvaron för jag in i min kalender där jag skrivit in alla elevers namn. Denna kalender tar jag med mig till lärarrummet och plockar ner alla fem klasspärmar, eftersom att NOgruppen är blandad från fem klasser.
Förhoppningsvis förde jag in alla (!) lektioner när dagen var slut eller när jag fick en lucka. Ibland flera dagars frånvaro. Oavsett frånvaro eller ej, skulle en lärarsignatur in i varje pärm, på varje pass.  (12 lektioner NO x 5 pärmar) + matten.
Nu kan ni alla bara nicka och hålla med om att direkt föra in närvaron i ett datorsystem är bra mycket tidseffektivare??

Eller?

Eller hur är det nu? Frånvaron måste ju föras in innan lektionen är slut, eftersom att OM någon elev är ogiltigt borta så måste det gå iväg ett notis om detta till vårdnadshavare. Ett mail som ibland blir knas för att eleven var hos tandläkaren eller man råkade att inte klicka i "sen ankomst" och så vidare.. Vad händer då? Jo, då kommer det såklart ett mail från vårdnadshavare som förklarar varför eleven var frånvarande, som man sedan svarar på. Såklart. Tidsåtgång? (Och här tycker jag egentligen att det såklart är ett bättre och säkrare system där vi kan fånga upp elevernas frånvaro bättre, men nu pratar vi om tiden)
En gång i månaden är det sedan dags att kolla igenom sina mentorselevers frånvaro och vid en viss procentsats lägga in åtgärder. Tidsåtgång?

Veckobrev?? De första fem åren hade mina elever en kalender där de skrev upp allt som föräldrarna och de själva borde veta, men min hjälp, tillsammans på mentorstid, eftersom elever med ökad ålder ska ges ett större ansvar för sin skolgång. Fler föräldrar tycker numera att veckobrev är en självklarhet och att det ska komma kontinuerligt på samma veckodag varje vecka. Gärna med tydlig information där vi lärare i detalj har skrivit varje moment som ska göras av deras barn under kommande vecka. Tidsåtgång? Finns såklart tusen olika sätt att göra detta på för att minska denna tidsåtgång...

Formativ bedömning är grymt! Men när det inte räcker att eleverna vet varför, hur och vad som händer sen, utan vårdnadshavare ska också ha denna info, utförlig, dokumenterad och gärna med en egen plan för hur detta barn ska utveckla just denna förmåga. Det räcker inte längre med att lita på profession och samspelet i klassrummet. Det räcker inte (och gjorde kanske inte då heller) med ett "Det går bra" som omdöme.

Mailkontakt? Ehrm... När jag började jobba fanns det inget internt epostsystem som användes. Behöver jag säga mer om tidsåtgången där?
Men jaaaaa, det är klart att epost underlättar mitt arbete. Hur skulle det se ut i mitt postfack om all info skulle gått pappersvägen i detta samhälle? Gah!

Vi hittar många liknande exempel på hur effektivisering mha IT och skärpning av regler tar ut varandra. T ex i iupsamtal, föräldrainformation, interninformation, åp, pu eller betygssättning.
Återigen regler som gör att trots att det torde vara tidseffektivt så har samhällets regler skärpts kring hur saker ska göras = Mer tid. (Men bra!)


NO more tid i NO
Jag skickade ut en tweet;
Och responsen kom omedelbart! Gå in och läs på twitter.
Några av mina reflektioner, kopplat till att tidsåtgången att undervisa i NO är något att fundera kring.

  • Använder man matteboken till större del om man har mycket NO i sin tjänst, för att NO tar så mycket tid? Hade man arbetat annorlunda i matematik om man hade haft färre timmar undervisning i NO? 
  • Att undervisa i NO är komplext, det är en blandning mellan Teoriämne och Prestämne. Man har både ett tungt teoretisk och abstrakt innehåll att förmedla på lämpligt sätt samt att arbeta praktiskt för att upprätthålla de kunskapskrav man har. Att arbeta praktiskt vet alla (framförallt prestlärare) att det kräver sin tid i förutseende i beställningar, framplock och undanstädning. Om man då lägger till aspekten säkerhet i form av faktiska säkerhetspapper som ska skrivas inför labb. Vilka vägar kan vi hitta för att underlätta detta i samspel med kollegor?
  • Att antal timmar att göra tre ämnen på är knapp, liknande som i SO. Ca 30h/ämne/år, dvs ca 90h för all fysik för år 7-9. Hur fördelas det centrala innehållet? Vilka knytpunkter med andras ämnen kan vi hitta för att få loss med tid och skapa en mer meningsfull planering för våra elever? För att spara tid åt dom? Ämnesintegrerat med sina egna ämnen?
  • Betygssättningen i NO är tuuung! Och där också den kontinuerliga formativa bedömningen viktig. Hur gör vi detta på ett effektivt sätt?
  • Att förskjutningen av vad som krävs av en elev för att nå E är inte jämförbar med vad som krävdes för ett G. Hårddraget; Faktakunskaper kontra Förmågan att... Tar längre tid att återkoppla till elev än förut, vilka verktyg kan vi använda för att göra detta på ett sätt som både elev och vårdnadshavare förstår?
  • Att tillgången på en ämnesadekvat sal är A och O. Att vara fri i sitt ämne och kunna lyfta här och nu när man har elever på hugget. Det brister när man står där i vanlig sal och inte har tillgång till alla pedagogiska verktyg. Vad behöver man? Kan man fixa det?
  • NO har institutionsarbete som tar tid. Kemikalier, gaser etc som ska förvaras, slängas och beställas in efter konstens alla säkerhetsregler. Vem tar ansvar? Jag tror det behövs en tydlig ansvarsfördelning för att alla inte ska springa på alla bollar och tid avsatt till detta.

Kollegial spartid
En annan sak jag grunnat på är alla dessa otroligt bra facebookgrupper som finns med många härliga, kreativa sätt att fånga våra elevers intresse på. Det är fantastiskt att ta del av allas olika planeringar där elever samverkar, gör projekt och blandar estetisk verksamhet i sina ämnen. 
Men vart finns år 6-9-lärarna i detta? Det känns som kreativiteten, skapandet och elevernas egna intressen boxas in mer och mer i takt med stigande ålder. Undersök själva en facebookgrupp som har  tips till lärare som sträcker sig inom ett ämne F-9. Kan ni se skillnaden mellan F-5 och 6-9? Vad har betygen för påverkande faktor i detta tror du? När man ska stå till svars för de 340 enskilda betyg man ska sätta efter ca 15h (i mitt fall i NO) i varje ämne?
Jag älskar att låta eleverna finna sammanhang och egenintresse i sitt lärande. Men tiden är knapp och det gäller att hitta strategier för detta. Så om vi alla blir bättre på att dela, kan detta än mer leda till "Kollegial spartid" för att man kan få ta del av ett smörgåsbord av beprövade idéer, förståeliga pedagogiska planeringar och de stora frågorna som lockar fram djupet i kunskapen och får eleverna att bli nyfikna.


Jonglera långsamt och med rätt bollar
Sen tror jag generellt på att vi alla måste inse att vi bara kan göra en sak i taget för att de ska ge effekter i det långa loppet oavsett inom vilket område det är. 
Vi kan inte jonglera med komplexa bollar och tro att de kommer att stanna i luften om vi kastar in flera samtidigt. Kasta in en i taget för att utmana, men låt jongleringen få ta sin tid innan nästa boll kastas in.


Sen för att citera Micke Kring; "Att alla har tid, men att vi mantrar in att vi är så stressade så att vi tror att vi inte har tid? Fast egentligen handlar det om prioriteringar om vad som är viktigt och att vi gör rätt saker? Och att om vi organiserar och gör rätt saker har vi massor av tid?" 
- Kan inte annat än att hålla med, vi måste ägna tiden vi har till att göra rätt saker.

//Camilla, måste dra ett varv till kring detta med tid #Älskarmittjobb #Stoltlärare #Serframemotattträffaminaelevervarjedag